NU! Nu! Nu kommer del 2! Hähä!
Efter två veckors aktivt ritande av utrotningshotade valar i mitt anteckningsblock har jag äntligen skrivit lite konstruktiva grejer! Det känns produktivt. Och jag blev verkligen bättre på att rita valar.
Nåjo.
Fool’s Gold– Fool’s Gold (USA)
Indie, pop, afrikanska rytmer/melodier (Coolt? Coolt?! COOLT!)
The Guardian 4/5, Uncut 4/5 .
Gil Scott-Heron – I’m new here (USA)
Poet, proto-rap, jazz poetry, folk. (Crazeeee blandning mellan Old Jim McJones-blues och rap. Faktiskt en viktig föregångare till nutida rap. Så nu vet ni.)
NME 9/10, Rolling Stone 3/5, Uncut 4/5.
Gorillaz – Plastic Beach (England)
Triphop, electropop, hiphop etc. (Trippin’, poppin’ och peppat alltså)
The Guardian 4/5, Slant Magazine 5/5, 2# i England, 2# i USA.
Collaboration med Mick Jones och Paul Simonon (The Clash). Tufft.
LCD Soundsystem – This is Happening
Art rock, post-disco (Kreativt creddigt blaha, enligt undertecknad)
NME 8/10, The Guardian 4/5.
The Gaslight Anthem – American Slang (USA)
Punk, alternative rock, folkpunk . 16 #England, 18# i USA. (Låter som ett halvers Against Me!)
SPIN 4/5, Allmusic 4/5.
Laura Marling – I Speak Because I Can (England)
Folk, typ. Eller vad man nu säger. Ung som sjutton (ok hon är typ 20, bad pun)
Uncut 3/5, NME 8/10, Mojo 4/5
Nämen om man skulle ta och lägga sig i lite. Mina personliga favoriter är Fool’s Gold, Gil Scott-Heron och Gorillaz. Genrerna! Hallå! Innovativt! Wohoo!
Fast Marcus Mumford (mmm… 
) bidrar med fina back-up vocals på Laura Marling’s album I speak Because I can . Sweet? K.
The Londonground 