Positivt överraskad

Köpt musiktidningen The Word, men jag har rätt dåligt samvete för att jag inte läst den än. Den verkar lovande också. Fast dyr. Bläddrar i den nu och ser artiklar om Johnny Marr + Inception, Bella Union, Mumford & Sons, Svensk kultur (Stieg Larsson och Robyn, absolut inte hört det förut), Howard Sounes etc. Inte så indie, däremot en trevlig konstrast till prettobloggar och tegelstenstidningar.

Jag tycker om den. Skivan var ganska mysig. Dock inte nog mysig för 75 spänn. Vadan detta ocker, liksom.

Sökresultaten är lika roliga dag efter dag. Redigt får mig att känna mig lite som en kärnkarl. Eller kärntant. Dessutom åt jag Saras gammal disktrasa-ost idag. Den var i och för sig ganska god. Nu äter jag någon slags trocaderoflaska. Den smakar lite som citronsyra.

För övrigt lyssnar jag på Benoit Pioulard.

Inception + Johnny Marr

Efter lite gluttande på Mojo’s hemsida gjorde jag en fantastisk upptäckt. Johnny Marr (The Smiths forne gitarrist) har haft ett finger med i spelet på Inceptions soundtrack.

Is that because you’re effectively soundtracking Leonardo DiCaprio’s character, soundtracking his emotions…
Yeah, I was reacting to it entirely emotionally. And if my connection went while I was playing I would just re-record it. I wanted to be sure that when I saw the film I would know that I hadn’t left any emotion unchecked.

Det var tydligen Hans Zimmer, the master of soundtracks, som ringde upp Marr och bad honom låna ut sina gyllene fingrar.
Hypotetiskt sett kan Lejonkungen + The Smiths bli jättekonstigt eller jättebra. Eftersom jag uppskattade filmen drar jag slutsatsen att det var ett lyckat samarbete. Lite som Ballerina Kladdkaka.

Darn it, nu måste jag ju se om den.

This Charming Man är ett fullt godtagbart exempel på hur begåvad Marr faktiskt är. Jag vill också göra som Morrissey och piska omkring med en blombukett.

Nej förresten, jag kom på vem han påminner om!