Skeleton Song

Kate Nash, igen, regelbundet återkommande här osv. Jag är hemskt förtjust i hennes sound, och framförallt det första albumet. Det är till synes extremt glatt och poppigt vid första anblicken, tills en börjar lyssna på texterna. Lite som Marit Bergman! Och texterna är i sin tur lite Som Säkert!s, alltså sådär vardagliga och spot-on. Jag gillar det. Skeleton Song har jag dock inte länkat till förr, eller ens lyssnat speciellt mycket på tidigare.

Det finns ingen officiell musikvideo, men någon glad och kreativ individ har animerat en egen. Hen gjorde ett bra jobb, även om min tolkning inte är riktigt den som porträtteras, haha.

Äsch… Slänger in Don’t You Want to Share the Guilt också. Hennes rant mot slutet är fantastisk.

På spotify ocksååå

Dinosaur Jr.

Aww yiss. Lyssnar på denna också

 

Och när jag tänker efter, även denna

Hoist up the John B sail

Den här låten var med i någon av de första numren av Uncut jag köpte, om jag inte missminner mig. Sedan började jag lyssna på Okkervil River lite sporadiskt, och kom att tänka på dem idag av ingen anledning alls. Tycker texten till John Allyn Smith Sails är så jävla skön. Kan ha nämnt den förut, men det är ju den jag lyssnar på idag hur som helst.

Black Sheep Boy är bra också. Åhh. Ska ta upp Okkervil River igen.

Glen Check, hej förresten

Min syrra sa att det här var bra, och man ska ju lite på sina storasyskon. Fall inte bort innan 1:05, det är då det blir braaa! Det har väl sådär spontant förekommit en del östasiatisk musik i bloggen, framför allt när jag hängde hos NSD. Sydkoransk indie är förjävla bra ibland. Man kan ju tänka att det är en lite otippad musikscen (kanske!!).

Detta är alltså Glen Check. Jag anar frankofiler, och det är soft jö. Dock! Dock! Alltså jag och tidigare nämnda syster har försökt utröna vad ”French Virgin Party” egentligen betyder. Beror lite på vilket ”party” som åsyftas, samt hur det franska inflytandet tar sig uttryck. Vi tänker i banor om
a) Snuskigt och dekadent
eller
b) Moralens väktare

Fastnade även för denna i deras låtkatalog:

PS. Jag är dålig på det där med kontinuitet i mina uppdateringar. Hymlar ej om detta.
PPS. För er som inte vet pga årskrönikan som aldrig blev av så pluggar jag till journalist nu för tiden.

Ah Johnny Marr!

Det är lite som lilla julafton när en favoritartist släpper nytt. Förväntningarna är skyhöga, men man försöker hålla dem nere genom att tänka att faster Gertrud faktiskt är senil och en ful pyjamas liksom inte är hela världen för man har fortfarande plats längst bak i garderoben, med de andra pyjamasarna man helst inte talar om. Och så hoppas man att det lilla snedsteget faller i glömska. När jag fick veta att Johnny Marr skulle släppa soloplatta kände jag bara ”NEEEJ INGEN HÄSTPYJAMAS”.

Nu skäms jag. Det fanns inget att oroa sig för! Vad han levererar med The Messenger är stabil indierock. Stabil känns som rätt ord. Sen bådar det gott att han valt att återvända till Manchester, endast för att jag hoppas på att det ska vara lika bra som The Smiths liksom. Och för att:

”I’m not a nostalgic person. I tend not to look back, which in my case is not always easy,” he adds with a laugh. Like his former songwriting partner Morrissey, Marr continues to shrug off any hope of the Smiths ever reuniting, calling such talk ”boring.”

Känns lika nedslående varje gång de avfärdar någon form av återförening. Man får sätta sig i fosterställning en stund och sedan gå vidare, starkare än någonsin osv. Sluta hoppas, det det kommer aldrig ske osv osv. Ja.

Marrs egna ord om det det kommande albumet <— Läsvärt.

Musiksmaken 2012

Några favoriter nuförti’n:

Återuppståndelsen av The Londonground

Åh, hej.

Nu är jag tillbaka igen, på obestämd tid. För er som inte hängde med till NSD-bloggen så var den här. Var exceptionellt nöjd att ta det steget, men det kändes fanimej bitterljuvt. Har som saknat detta också.

Funderar på att knåpa ihop en årskrönika bara för att av ingen särskild anledning utom att det har varit ett FETT NAJS MUSIKÅR JAG HAR SETT MORRISSEY LIVE ÅHHH FATTA STORT DÖÖÖÖR NÄR JAG TÄNKER PÅ DET. Ja.

Och så flyttade jag förra året och började plugga och sånt. Så det ska nog bli bra det här. Något blir det alltid. *pretto*

nya adressen!

Nu har jak flüttat på riktigt!

I framtiden kan ni hitta mig här.

the cat’s out of the bag (till NSD)!

Till intervjun! Om ni vill!

Jag är så exalterad att… ja vafan, jag går rakt på sak istället.

Kommer flytta denna blogg till NSD nöje. Och leverera en schysst spalt varannan lördag (ni ska ba veta hur lurig jag ser ut på min bylinebild)!

Så jag har fullt upp med att skriva något dritbra till på lördag och dessutom förbereda några lagom festliga inlägg till bloggen, som förhoppningsvis kommer igång i början på nästa vecka. Vem har sagt att kvalitet och kvantitet inte kan gå hand i hand.

Söker även efter bra musik som en vettvilling. Samt, jamen ni vet, dansar en glädjedans. Den påminner lite om big booty bitches. Killen till höger då… den andra killens moves reserverar jag till M&M’s bröllop (på heder och samvete, Martin). I alla fall exceptionellt töntig och totalt icke-relevant.