Jag satt idag och tänkte för mig själv, lugnt och sansat, ”VAD SKA JAG SKRIIIVAAAAAA”. Det var fanimej inte enkelt att hitta på något. Men då är det väl bara att gå efter egna preferenser.
Därför blir kvällens tema film. Jag är nämligen oerhört förtjust i riktigt bra filmmusik. Ett väl valt soundtrack går inte av för hackor. Bra musik är bra musik och så är det med det och därmed basta och punkt slut.
Dessa kom jag på sådär på rak arm. Ni får gärna ge mig lite tips på nya filmer att se.
I’m not there: Bob Dylan. Hallå. En film som mer eller mindre bygger på riktigt snygga tolkningar av 1900-talets kanske pretentiösaste musiker. Välspelat. Intressant. Dramadrama hela tiden. Eddie Vedder, Iron & Wine, Cat Power, massa massa fler.
The Boat That Rocked: 60-tal är aldrig någonsin fel. Och förutom helsjuka karaktärer finns det en piratradiostation. Den spelar riktigt schyssta grejer. The Kinks, The Who, The Supremes, Dusty Springfield etc.
Girl, interrupted: Sometimes the only way to stay sane is to go a little crazy. Det är någonting med Angelina Jolie, Winona Ryder och ett mentalsjukhus. 60-tal, igen. Petula Clark, liksom. Van Morrison, Wilco, Simon & Garfunkel. Mmm.
Juno: Det är väl ingen som har missat Juno. Men värt att nämna är även det fantastiska soundtracket. Finns på spotify (lyckliga tider!).
Ber om ursäkt för uppehållet. Men nu är jag tillbaka. I alla fall för dagen.
The Londonground 